torsdag 29 april 2010

Om mina föreblider och om att vara galen.

Idag har jag haft föreläsning med den oefterhärmlige Thomas Hård af Segerstad.
Vilken karl alltså... Gud vad han slängde ur sig saker idag! Det är då han är som bäst, när munnen går och han hamnar på helt fantastiska sidospår! Det är nästan alltid en fröjd att gå på hans föreläsningar.

Jag har två förebilder. Thomas är den ena. För att han är så himla innerlig och ärlig och inte censurerar sig själv. Ibland känns det som att munnen bara går utan att han tänker efter. Och för att han är så kärleksfull och sensibel. Som att han har massa tentakler som känner och har sig på omvärlden, och sprider en massa kärlek! Thomas är så modig, han bara kastar sig ut. Jag är också modig.

Jag blev så himla upprymd på föreläsningen idag. För att Thomas var så rolig, för att allt var så bra, och för att det är sista april imorgon.

Min andra förebild är Peter från tv-serien "Kjell". Han är paranoid, har hybris och är underkover-agent. Han tycker att han är så himla briljant och det är han också. Han är så dramatisk, det är en av hans främsta kvaliteter tycker jag. Ibland blir han euforisk för att han är så briljant. Det känns eftersträvansvärt.
I klippet nedan är Peter lite osäker på om han är galen eller inte. Jag tror att det är sunt att ibland befinna sig i ett tillstånd då man är osäker på om man är galen eller inte.

Appropå galenskap: Jag åt nån slags tidig middag med en kompis idag. Vi pratade lite om filmen "Lars and the real girl", där Lars utvecklar en vanföreställning och är lite galen ett tag. Det galna hjälper honom att bli den han vill vara. Lars är ett fiktivt bevis på att det är bra att vara lite galen ibland.

Galenskap är en social konstruktion! Jag borde utveckla den tanken en vacker dag när jag har tid och lust.